Apr 27 2012

Expert på sitt eget liv

På DN möts jag idag av denna dystra rapport: ”Får personer med psykisk funktionsnedsättning vård och stöd utifrån sina behov? Det är huvudfrågan i den rapport som Socialstyrelsen i dag överlämnar till regeringen. Tyvärr blir svaret nej.”

Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/debatt/kommunerna-sviker-de-psykiskt-funktionsnedsatta

Eftersom 34 av 100 granskade kommuner helt saknar bostäder för psykiskt funktionsnedsatta tvingas många bo långt ifrån släkt, vänner och sociala nätverk.  1995 års psykiatrireform syftade till att ”öka psykiskt funktionsnedsatta människors möjligheter att delta i samhället och leva ett liv som andra. Vikten av individuell anpassning lyftes fram.” De stora institutionerna avvecklades, och enligt gällande föreskrifter bör LSS-boenden nu vara utformade för 3-5 personer. Socialstyrelsen har dock funnit sådana boenden för 15 personer, och boenden som styrs av socialtjänstlagen med 22 platser. Institutionerna är på väg tillbaka…

Individens behov sätts alltså åt sidan för effektivitetsvinster. Frågan är dock om det verkligen blir några vinster på lång sikt? Jag har svårt att tro det. Grundfrågan måste ju vara: hur kan vi hjälpa människor att återhämta sig från psykisk sjukdom?

Psykologer och psykiatriker är experter på psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar – de kan diagnosticera, medicinera, journalföra och (förhoppningsvis) föra goda samtal. Men det finns bara en person som är expert på sitt eget liv – den som hela cirkusen faktiskt gäller!  Alltför ofta får huvudpersonen dock bara en statistroll i sin egen sjukdomshistoria. Det finns många exempel på läkare och handläggare som har pratat om patienten i tredje person, fast hon/han sitter runt samma bord.

En mycket viktig del i återhämtningen tror jag är att brukaren själv får inflytande över sin behandling, ges valmöjligheter och över huvud taget ses som ett subjekt, inte ett objekt. Psykologen Alain Topor har skrivit lysande om återhämtning i sin bok Vad hjälper? Han lyfter fram att en person inte kan återhämtas (jämför med rehabiliteras). Det är ett arbete personen själv måste göra – med hjälp av andra. Vidare beskriver Topor återhämtning som en process där individen ”skaffar sig makt över sitt liv (…) Makten måste erövras över symtomen och i förhållande till vårdinstanserna, till personalen inom psykiatrin och socialtjänsten och de anhöriga. Att ha makt över sitt eget liv innebär inte att göra det man vill, när man vill och hur man vill. Att ha makt innebär att kunna påverka sitt livs förlopp…”

Det är dock svårt eller omöjligt att tillskanska sig den här makten samtidigt som man är svårt plågad av psykisk ohälsa. De professionella som möter människor med psykisk ohälsa behöver dela med sig av sin makt. De behöver lyssna på vad brukarna själva upplever hjälper eller stjälper. De behöver lyssna på experterna!