Jan 30 2014

Att våga språnget…

hopptornet


Aug 24 2012

Hjärtats galleri

Idag vill jag dela med mig av den här dikten, som bloggen faktiskt är uppkallad efter. Jag skrev den för många år sedan men jag tror att den fortfarande är läsvärd :)

En dag ska Mästaren gå genom salarna

i ditt hjärtas galleri.

Tyst ska Han betrakta

målning efter målning.

a

Många tavlor rasar från krokarna

när Han går förbi,

de där färgerna har skurit sig

perspektiven blivit fel

och motivet oigenkänligt.

Du känner väl igen dem;

varenda en

har du målat själv.

Skamsen över så många misstag

smyger du efter Honom

till andra, ljusare rum,

där snabba skisser och lätta akvareller

möter dina förundrade ögon.

Allt gott du gjort,

alla människor du glatt

ler emot dig från väggarna.

Till sist – det största rummet

men bara en enda tavla.

När du ser på den faller allting annat sönder;

streckgubbar och skickligt tecknade stilleben

splittrat glas och trasiga ramar.

Allt blir till damm och virvlar bort i solstrålarna

som lyser guld över den sista tavlan.

I olja målade Han

när du lämnade penseln ifrån dig

ett mästerverk av smärta

och befrielse

hur du har andats, varje dag,

flämtande av kamp

eller rofyllt mot Hans bröst,

varje dag har pulsen slagit, varje dag:

”jag vill…jag vill

…vara Din”

a

Han stannar och vänder sig om.

Du ser att Hans dräkt skimrar värmande gul,

blommande rosa, växande grön

och friskt havsblå.

a

I våg på våg av ren glädje

sköjer Hans blick över dig:

 a

”Jag fann vad jag sökte

i ditt hjärtas galleri”


Maj 15 2012

Bränningarnas outtröttliga lek

Ju äldre jag blir desto tydligare blir det för mig att vi aldrig kan bli riktigt färdiga. Men vi kan hitta ett lugn som gör att vi orkar fortsätta vandringen mot allt större helhet. I ”byrålådan” hittade jag den här dikten som jag skrev -98.

a

Du för mig till den skyddade stranden

lägger mig försiktigt ner i gräset

jag ber dig hålla händerna över mina ögon

- orkar inte se mörkret i natt.

a

Vågorna viskar en aftonbön,

och sköljer stenarna mjuka

tills morgonstjärnan tänds,

gryningen anas i öster

och hjärtat vaknar

till befrielsens dag.

a

Havet bär mig

till en ö, vars stränder

ingen annan sett,

där solen går upp i rosa och guld

och en ensam fågel svävar allt högre

mot himeln som skimrar över

bränningarnas outtröttliga lek.

a

Målsättningar, kunskap, strategier?

Jag söker landmärken

på väg till den du säger att jag är.

a

Torr och sval sand under mina bara fötter

- det är sådana svar du ger!

Du vill att jag ska känna, inte analysera

tillåta mig att beröras

uppleva

allt från sanden under mina fötter

till kinden, där ondskan brände;

nu söker huden ömhet

men vet bara hur man skär sönder…

…åh, Gud.

a

Sanningen.

a

Din kärlek längtar i mig

och tomheten vägrar att fyllas

förrän min blick finner lugnet

i dina ögon.

a


Maj 4 2012

Du fann mig

Ännu en dikt från mina sena tonår. Tyckte den passade nu, ihop med gårdagens inlägg om Erfarenhetspanelen: http://magdalenasantana.bloggproffs.se/?p=577 Från kaos till resurs, fast i mer poetisk tappning.

a

Du fann mig i den kalla gryningen

lärde mig sjunga igen

Vi lyfte skyarna och väckte morgonen

med sånger om din nåd

Barfota i gräset dansade jag fram

med min hand i din

och aldrig var jag så lycklig som då

a

Men en ensam fågel i skymningen

sjöng sitt lockrop i moll

innan solen sjönk och stranden somnade,

tom efter barnens lek

Mitt i det vackraste du hade skapat

gick jag utan dig

och aldrig var jag så vilsen som då

a

Tills du täckte mina kala grenar

med knoppar än en gång

Regnets tårar föll, och all min bittra ånger

blev till ljuvlighet

Med luften tung av blomdoft gav jag dig

det sista som var mitt

och aldrig var jag rikare än då

a

Så kom tiden då trädet dignade

och grenarna knäcktes av frukter

att plocka och lägga i hungriga händer

till mättnad och ny kraft

Rotad i kärlek, med höstsol i min krona

stod jag i din glans

Och aldrig såg jag dig

vackrare än då.


Apr 18 2012

Alltid hos dig

a

När jag var 19 år skrev jag den här dikten, ur Guds perspektiv.

Såhär uppfattade jag hans närvaro i mitt liv.

f

Jag är alltid hos dig,

alltid hos dig.

Till och med nu, när ångesten regerar

och du springer bortom utsträckta händer

ut i den yttersta skammen

där du inte ser något annat än mörker

- där ser jag dig

a

Jag såg dig

innan din kropp formades.

Jag gladde mig

över att du blev till.

Jag såg dig när du föddes,

så vacker

och så ohjälpligt tillitsfull.

a

Du var ett underverk direkt från min hand,

en gåva som en grym värld inte förstod att vårda,

inte kunde ge all kärlek du var värd.

Sveket stal tilliten ifrån dig.

Nu styr rädslan varje rörelse,

och flickan som en gång förgäves

sträckte sig efter tröst,

hon ligger ihopkurad, stel av skräck

efter en mardröm som aldrig tar slut,

för verkligheten tar inte slut.

Jag vet.

…för jag är alltid hos dig,

alltid hos dig.

a

Till och med nu, när du tappar greppet om din vilja

och låter den sjunka till botten av glaset,

innan du fängslas av armar som inte älskar,

när du gör det avskyvärda som du aldrig vågar nämna

- då är jag hos dig,

alltid hos dig.

a

Önskar att du lät mig återerövra ditt hjärta,

slita dig ur den förfalskade ömheten

och gömma dig i min famn,

skölja varet ur dina sår

med vatten klart som nysmält snö.

Det kommer att svida, som det alltid gör

när föräldrar tvättar grus och blod från barnens knän.

a

Men om du orkar stå naken och möta den smärtan,

för en natt låta tårarna falla som dagg,

så kommer den gryning när jag klär dig i vitt.

a

Efter år av väntan får jag äntligen höra

hur du väcker morgonrodnaden med sång

och jag får se dig skrattande dansa

över de blommande ängarna i mitt rike

där rättfärdighetens sol går upp.


Mar 22 2012

Kafé

ur mardrömmarnas kanna

häller jag mina rädslor

ner i något mera lätthanterligt

xx

den vita koppen fylls av svart kaffe

utanpå så lugn och slät

inuti farligt het

xx

jag snubblar i prestationernas trappa

ångesten skvimpar över

bränner förnekelsens fingrar

xx

det som finns kvar i koppen

svalnar långsamt

i djupa klunkar dricker jag sorgen

till dess beska bottensats

xx

sedan betalar jag och går

xx

har nämligen en tid att passa

är bjuden på fest

på något stället som kallas

”här och nu”

- hoppas att jag hittar dit.

xx

11996


Feb 14 2012

Minnenas bok

Jag vänder blad och skriver de sista raderna

pennan tar slut mitt i namnteckningen

”inte din skuld att bära”

så bränner du in ditt namn

där mitt skulle ha stått,

obegripliga nåd

och pärmarna faller igen av sig själva,

minnenas bok är stängd.

Nu sjunker den i svarta vatten

där bläcket ska flyta ut,

historien berövas sin makt

och jaget stiga fritt till ytan,

där månen blänker det svarta till silver

glänsande krusningar när vinden drar över viken

luften är sval men inte kall

och jag väntar

bara några andetag från gryningen.

1999


Feb 14 2012

Som en stilla sjö

i skymningen

är din kärlek.

Bryggans lena, slitna trä

under mina bara fötter.

Vattnet är ljummet

fastän botten inte syns.

Här i stillheten

förlorar rädslan sin makt

och all längtan hittar hem

när jag äntligen

dyker.

1996


Feb 14 2012

Bortom horisonten

där bergen reser sig mot en himmel

som inte längre kväver oss

med sina grå moln tunga av regn,

flyter en flod ut i havet.

Vi ska följa den uppåt, motströms, länge

förbi öde stränder där

hårda klippor smeks till sömns

av outtröttliga vågor, och

sanden är fuktig och tung.

Jag anar dem,

medan vi stakar mot strömmen,

klipporna och sanden

och bakom dem står skogen,

tyst i en tidig höstnatt

liksom jag lugnad

av vattnets sorl som aldrig lämnar oss.

Trots att natten vara längre än vi trodde

och mörkret gör mig blind och handikappad

kan jag fortfarande känna

flottens trä under mig

och din utandningsluft

värmer mina stela fingrar.

1994


Dec 8 2011

Bedtime story

so many times You’ve picked me up

screaming at night like a frightened child

crying for You when the pain runs wild


so many nights You’ve tucked me in

watching me drift into terror land

trying in vain to get hold of Your hand


now will You put my thoughts to rest

and will You read that bedtime story

of the Warrior’s awesome quest:

to free the princess and gain the glory

He stabbed the dragon’s chest


so many times I’ve fought Your love

punching a wall with my tiny fist

bruises and tears on the cheeks You kissed


so many nights I’ve turned from You

finding some pleasure in liar’s charms

leaving the safety and warmth of Your arms


now will You put my thoughts to rest

and will You read that bedtime story

of the Warrior’s awesome quest:

to free the princess and gain the glory

He stabbed the dragon’s chest


there’s an attic where all the memories are piled

stacks of books covered with dust, tales of people breaking trust

there’s an archive where all the nightmares are filed

and there’s a Father there, embracing the child


now will You leave the candles burning

as You read that one true story

of the Warrior’s precious pearl

His blood was pouring, gaining the glory

and saving that little girl