Maj 3 2012

Från kaos till resurs

Under livets gång har jag mött BUP, psykiatrisk slutenvård, socialtjänsten, kommunens öppenvårdspsykiatri samt landstingets kurator. Vad tänker man när man hör att en person varit i kontakt med alla dessa instanser? Om du inte känner mig, vilken sorts person målar du upp i tanken? Det är värt att fundera över, bl a därför att den attityd som personalen inom vård, psykiatri och socialtjänst möter människor med kan påverka hela behandlingens utfall.

Ulla-Karin Schön och Lisa Ask på Högskolan Dalarna driver just nu ett projekt som kallas Erfarenhetspanel. Till panelen har de sökt deltagare som har erfarenhet av psykiatrin, antingen som anhörig till en patient/brukare eller som själverfaren. På den första träffen var vi knappt 30 deltagare från hela Dalarna. Ytterligare några följde träffen via webben. Det var väldigt speciellt att höra alla (kortfattat) berätta om sina livsresor. Så mycket svårt och samtidigt så mycket kampvilja, envishet och humor.

Erfarenhetspanelen har tre huvudsyften. Vi deltagare ska vara en resurs i:

  • forskning – som bollplank, t ex vilken typ av frågor som ska ställas i en enkät för att brukare ska finna det värt besväret att besvara den.
  • utbildning – att berätta sin historia för studenterna på socionom- och sjuksköterskeprogrammen, samt stå till förfogande som intervjuperson när de skriver uppsatser.
  • praktik (d v s landstingets och kommunerna) – att komma ut och berätta sin personliga historia vilket ger personalen en annan typ av ”fortbildning” än den de annars får, samt hjälpa till med brukarutvärderingar av verksamheten.

Under våren och sommaren träffas panelen några gåner för att lära sig mer om vad forskning och brukarutvärdering är, och för att träna sig i berättande. Till hösten hoppas vi komma igång med lite praktiskt arbete.

Jag är oerhört glad över panelen, där våra erfarenheter bl a kan bidra till att framtidens sjuksköterskor och socionomer är lite bättre rustande för arbetslivet när de börjar jobba – vilket leder till att brukarna får bättre hjälp. På det viset skapar vi en mening i det meningslösa. Kaoset vi har upplevt är inte bortkastat, det kan vändas till en resurs.