Mar 20 2014

Den sunda frustrationen

Under det senaste året har det då och då hänt att människor i min närhet uttryckt frustration över att jag inte blir bättre fortare: ”Att du ska ha det såhär…!” och ”Du som har så mycket att ge”. Jag har bara tittat oförstående på dem. Inte förstått deras känsla alls. Det är ju som det är, har jag tänkt. Varken bättre eller sämre. En välvillig tolkning av det kan vara att jag levde i nuet. Men jag tror snarare att det var ren apati. Det fanns helt enkelt ingen energi till att föreställa sig hur det skulle kunna vara, om mitt liv såg annorlunda ut.

Senaste veckorna har jag drabbats av en enorm frustration. Hopplöshetstankar, typ: ”Det kommer alltid att vara såhär” och ”Jag kommer aldrig att bli bättre” har grott i huvudet. Medan jag berättade för en vän om hur mina tankar gick så insåg jag plötsligt att det kanske var något bra som höll på att hända. Att frustrationen var sund. Ett tecken på att energin räcker till lite mer än att föra kaffekoppen till munnen. Jag hade börjat känna en vilja att göra saker igen. Därmed inte sagt att jag alltid kan göra det jag vill.

T ex började vi röja i förrådet, en sådan plats där man ställer allt det där som man inte vet vad man ska göra med. Det blev många beslut – kasta, ge bort, spara…? Jag kom riktigt igång med röjandet. Det var kul. Sedan skulle vi äta glass, och jag kände redan när jag tog fram assietter att mina rörelser började gå i slow motion. Ett säkert tecken på att jag har överansträngt mig. Så öppnade jag kökslådan och ställdes inför ett val: vilka skedar skulle vi ha? Då kom tårarna. Det var helt omöjligt att fatta ett sådant, till synes enkelt, beslut.

Min första slutsats av detta var misslyckande och hopplöshet – jag kan inte ens välja skedar. Min andra slutsats var att det var fantastiskt att jag hade kunnat röja i förrådet. Jag hade bara hållit på för länge. Behöver alltså lära mig att stoppa innan jag blir för trött. Det är lättare sagt än gjort, men jag får jobba på det. Och glädjas över att frustrationen finns där. Den betyder att viljan börjat gro igen.

DSC01354