Inte enklare men ändå lättare

 

Det finns dagar när jag får massor gjort på jobbet. När hjärnan nästan känns som förr, klartänkt och snabb. Jag uträttar ärendenstenmur, kommer hem och tar direkt itu med att plocka ur diskmaskinen och laga mat. Det finns andra dagar, när allting går trögt, som om jag vadar i sirap. Det krävs mycket beslutsamhet bara för att borsta tänderna. Jag börjar lära mig att de dagarna är det ingen idé att försöka tvinga fram någon produktivitet. Det bästa jag kan göra är att ta med mig hundarna ut på en lång promenad. Ibland gör frisk luft och fysisk aktivitet att hela jag lyfter och att resten av dagen blir förhållandevis bra. Andra gånger får jag tvinga mig själv att gå, för det är oerhört frestande att bara lägga sig ner mitt i skogen och släppa allt. Sådana dagar är kanske promenaden det enda jag får gjort. Men jag börjar lära mig att ta de dagarna för vad de är. De definierar inte hela mitt liv, precis som yrseln och mattheten under en febertopp inte är hela sanningen om vilken fysisk kondition jag har. Rehabilitering blir så mycket enklare om ingen (inte ens man själv!) kräver att tillfrisknandet ska gå som på räls, spikrakt framåt och uppåt. Pauser, omvägar och krumbukter är en del av resan framåt. Inte tillbaka, till den jag var förut. Framåt, mot ett liv som inte är enklare men ändå lättare – för ryggsäcken är inte lika tung längre.

 


Leave a Reply